Rinaldo och tallen

Rinaldo, det kommer en aldrig te glömma, hanses ögstenar som jag såg'n sista gången - han såg rakt igenom en, men han var slugare än alla - hade ohjälplit konstiga ögstenar, tänk tocka ögon han hade. Det var en som dom kalla för Lia-Jonas, och han skjutsa Rinaldo te Björsjö, för det var nån ko eller häst, som var sjuk. På hemvägen vart dom osams, och Lia-Jonas skulle ge Rinaldo stryk. Och då slog'n då Rinaldo då förstås, men han slog bara på tallen. Och Lia-Jonas banka och slog, så barken rök, men Rinaldo satt breve i skrindan och såg på. Det syntes länge på tallen, där Lia-Jonas slog. Inte såg jag det där, men dom har visat mej på tallen.

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 222-223