Legenden om Blacksåsberget

Avde många platser i Hälsingland, som traditionen omspunnit med olika slags sägner, torde Blacksåsberget säkerligen vara ett av de mest bekanta.

Här, vid foten av detta berg, skall, enligt legenden, Bobygdens första bebyggare någon gång i den grå forntiden ha slagit upp sina bopålar. Men om den saken har jag litet utförligare berättat i "Från Dellens nejder".

Det torde vara bekant för alla Blacksåsbesökande, att berget på ena sidan har en ganska djup rämna, som delar bergsmassivet i tvänne halvor. En gång för många århundraden tillbaka i tiden var det en person, som skulle försöka att mäta upp remnans djup. Han medförde ett stort trådnystan, band en sten i trådens ände och nedsänkte denna i djupet, men oaktat att hela trådnystanet förbrukades kände han ingen botten. Så djup var remnan i Blacksås – på den tiden. Just som den sista delen av nystanet avrullats, utbröt ett våldsamt, orkanartat oväder, och en röst nerifrån bergets innandöme ropade med våldsam styrka: "Om du en gång till försöker mäta remnan i Blacksås, skall du själv bliva så mäten, att du inte skall komma härifrån med livet i behåll."

Det var förstås trollen som blivit ofredade, och på detta sätt givit sitt misshag till känna.
Enligt gängse föreställningar skall Blacksåsberget innehålla koppar i riklig mängd. Mycket arbete har, även på senare tiden, nedlagts för att komma åt den dyrbara metallen, fast hittills utan resultat. Även beträffande den saken berättas en gammal sägen. En forbonde från Hälsingland hade en gång, vid ett besök i Falu koppargruva, hört gruvtrollet eller "bergfrun" yttra: "Nog är jag rik, men min syster i Blacksås är mycket rikare".