Köttet under sängen

Det var en dalgubbe som var inne här på ett ställe och beta, för det var ett arbetslag han vad med som hade körningar, och far min var med, han. Och de tog sej en sup till smörgåsa, och då skulle dalgubben bju på en köttbit till supen. Men då var köttet borta, och han vart arg och svor på att om inte den lämna tillbaka det han tjaet skulle han råka illa ut. Men ingen av karlarna svara någe. Och han fråga en gång till, vem som tjaet biten, men alla var tysta. Då sa han, att den som hade tjaet köttbiten skulle mista ögat, och han rita opp ett öga på matspannslocket och högg kniven mitt i ringeln. Då börja katta där i huset på te jama under sänga, och hon kom fram och ögat hängde ut på'na. "Om jag vetat att dä var du, skulle jag inte ha gjort däj så illa", sa dalkarln. Och köttet låg under sänga, för katta hade tagit det.

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 217