Folkberättelse från Ljungåsen

Redaktionssekreterare Herr Valdemar Liungman
Enligt eder anons i Borlängetidningen av den 20 denes. Att ni önskar höra gamla folksägner. Vi sänder eder nu en gammal folksägen utav dom jag hörde när jag var barn. Ifall det kommer eder till gang. Den är skildrad från Grangärdes socken i Kopparbergs län
Högaktningsfullt
(Fru) H.et. Olsson
Repbäcken

För omkring fyrte år sedan fans i Grangärdes socken en gård som heter Ljungåsen. Bonden som ägde Gården, vill jag minnas hete Erk-Jansson. Han brukade vara i mitt hem. Ty vi bodde en och en halv fjärdingsväg från Ljungåsen. Bland hans berättelser mins jag en som han påstod vara värklighet. Som jag här skall skildra.

Han och en bonde till var i en täckt omkring en kilometer från hemmet och galrade trä(den). Bäst som de höllo på att riva mossa kring ett träd, fingo de tydligt se kopparmalm. För att ricktigt vara säcker på plattsen, fälde de en björk. Sedan gingo de hem för att äta midag. Återkomna till plattsen fingo de till sin häpnad se att björken var borta och inte en skymt av malmen sågo de, fast de väl kände till plattsen de försöckte dock på alla vis att finna den men deras letande var hopplöst. Bäst de stodo och samspråkade om det märkvärdiga som inträffat fingo de se en fin dam komma gående fram till dem och tilltalade dem med dessa ord. Det lönar icke att ni söker vidare efter kopparmalmen eller björken ty den malmen skall ni aldrig hava utan ett par tvillingpojkar som snart skola födas här i närheten – här skola komma att äga malmen. Men ännu har ingen funnit mallmen, mig veteligt.