Bergtagen i Högberget

Lars-Erik i Högberget vart bergtagen. Han och några andra var där vid Högberget och åkte in en mila. När det var middag gick han och plockade bär och åt och hade yxan i handen. Så kom han till en så fin väg i skogen. Då gick han efter vägen och kom till en stor gård. Där kom det en karl ut och frågade om han inte ville bli måg åt'an. "Hä kan jag föll int, jag skull föll ha sett fästmöa först", tyckte Lars-Erik. Då kom hon ut och var så omåttligt grann, och han måtta följ mä henne in. Hon sa åt'an att han skulle sätta från sej yxan, men det gjord int han. Så när han hade varit där en stund, trodde han att det var något på tok och börja läsa Fader vår. Då kom det bort alltihop på en gång, och han stod vid tuvan och åt bär som förut. Nog var det då en timma, som han var bergtagen.

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 143