Skräddaren och spinnrocken

Skräddaren Aug. Abrahamsson, Gröngölsmåla, Tving s:n Född 1855 i Eringsboda s:n, Blekinge, men vid sitt giftermål i unga år, inflyttad till Tving s:n, berättar:

Jag har aldrig varit rädd av mig, varken för skogsnuvan eller vad levande väsen som hälst, men en gång blev jag rädd, det var ändock för ett dödt ting, en – spinnrock. Det var så, att här borta i backarna bodde, för några år sedan ett par käringar i en liten stuga. Det vara ett par arga och farliga käringar på alla vis. Grälade, svor och slogs med varandra gjorde de ofta, så det hördes långa vägar. De försörjde sig med vävnad och spånad, samt bärplockning om somrarna. Så hände sig att den ena blev sjuk och dog, det var hon som var väverska. En tid därefter blev också spinngumman sjuk och dog. För min hustrus räkning var jag – spå auktionen efter spinnerskan– spekulant på hennes spinnrock, som sades vara den bästa i Tvings socken. Jag köpte spinnrocken, bar hem den och ställde den uppe på vinden, vi hade ingen annan plats för tillfället. Klockan 9 på kvällen hörde vi ett surrande ljud. Vi kunde först inte uppfatta vad det härledde sig av. Men så tilltog det i styrka, och nu hörde vi tydligt att det var spinnrocken som var igång. Ingen av oss ville gå dit upp. Om en stund tystnade det men började snart igen, så fortsatte till långt in på natten, varefter det blev tyst till nästa kväll kl 9 då det blev samma elände igen. Jag var rädd för att gå dit upp, spinnrocken fick snurra i fred även denna och ett par kvällar till, men då jag förstod att det ville fortsätta kväll efter kväll, beslutade jag mig för en dag att gå dit upp. Då tog jag spinnrocken med mig ner, slog den i bitar och brände upp den, sen vart det fred. Jät i juli 1931. Aug. Strömberg