Skräcken vid Hallsjön

Skräddaren Aug. Abrahamsson. Gröngölsmåla, Tving s:n, född 1855 i Eringsboda s:n i Blekinge, men vid sitt giftermål i unga år inflyttad i Tving s:n, berättar:

Det är inte bara skogsnuvan vi ha här, vi ha näcken också. Ja, jag har inte havt den äran att få se honom, men jag har två fostersöner som blevo förskrämda för honom härom året. Det var 1918, en söndag, mina båda fostersöner Ivar och Harald voro nere och metade i den hemskaste av våra gölar, hallsjön. De stodo vid denna sidan av sjön, den andra sidan rätt över är ett högt berg som stupar lodrät ner i vattnet. Ivar blev stående der, men Harald ledsnade och gick mot hemmet. Då han kommit upp på vägen mötte han en herre, som efter hans uniform att dömma, var en av järnvägens högre tjänstemän. Enligt vad Harald påstod var det ingenting annat att anmärka mot den fina herrn, än att han hade mycket för stora ögon för en vanlig människa, och dertill så skrämmande svarta. Han bevärdigade inte pojken med en blick eller hälsning, utan gick i riktning mot sjöns andra sida och upp på bergets högsta krön. Ivar som stod och matade såg honom genast och följde med ögonen hans förehavande. De blanka knapparna i den fine harrns uniform glänste och glittrade, der han stod och såg ned i djupet. Bäst det var marscherade han nedför den släta, lodräta bergväggen, som om det varit en trappa. Då han kommit ned till vattnet, satte han sig på detta och blev sittande der en stund och gungade. Nu började Ivar bli rädd och samlade ihop sina matdon, men då ögonblicket derpå, den uniformerade mannen kröp helt och hållet ned i vattnet och tillsynes in i berget vid vattenlinien, då tog Ivar till benen och sprang hem och berättade detta. Jät i juli 1931. Aug. Strömberg.